Du...

det har gått så lång tid, så många människor har passerat,
men jag kan inte glömma dig!
varje dag tänker jag på dig och varje dag gör det ont i hela mig.
hur kommer det sig att just DU gjorde ett så stort intryck på mig?
hur kommer det sig att när jag var med dig så kändes det som alla problem i världen skulle lösas,
som om det enda viktiga var du.
jag har aldrig känt mig så hel som jag gjorde med dig.

men som en vän sa till mig, så blockerar du mig!
jag vill sluta tänka på dig,
jag vill gå vidare
jag vill inte att det ska vara så att varje gång du dyker upp så är hela min kväll förstörd!
istället för att umgås med mina vänner och bara njuta av kvällen så tittar jag efter dig hela tiden!
och bara tanken på att någon annan ska få hålla i dig, höra dina ömma ord och känna dina läppar mot sina egna river i hela min själ. känslan är outhärdlig!
Du var det finaste som hänt mig !
men nu vill jag glömma dig, du gör helt enkelt för ont!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback