huh?

lyssnar till counting crows och undrar om jag är ensam om min längtan!
klockan är 00.43 och jag är precis hemkommen från en filmkväll hos Julia!
även jenni var med! vi åt min medhavda kladdkaka och lekte med eskil på msn! hoppas jag inte skrämde dig!

tomheten i mig växer sig bara större och större! ändå får jag bara mer och mer att göra, men inget tycks hjälpa! längtan efter något  är för stark! men jag vill fortfarande veta efter vad? jag skriker inombords åt att inte kunna göra något åt min trånad! för det är verkligen en trånad! känns som jag mist en mycket viktig person i mitt liv och som jag aldrig kommer träffa igen! men vem är i så fall denna personen? eller saken, eller vad det nu kan tänkas vara! SNÄLLA visa mig vad jag saknar så jag kan återbörda det och bli hel!

ska allt bara gå ut på att man lyckas i livet?
och vem är det egentligen som säger att man lyckats! jag vill inte stadga mig och skaffa barn och man, villa och hund! jag vill resa, känna friheten! Ny mark under fötterna!

jag fattar inte varför det ska vara så komplicerat! är det något man inte trivs med så gör det inte! "man lever bara en gång " heter det! o det stämmer säkert! vad vet jag, vi kanske har tusen chanser på oss...men i så fall! VI LEVER BARA DETTA LIV EN GÅNG! o jag vill inte slösa bort det på, i mitt tycke, onödigheter! 

klockan är nu 00.57 och jag tänker avsluta detta! men det finns fortfarande så mycket inom mig som vill ut!  jag har dock varken ork eller ordförråd för mina tankar!
ska bege mig in i mina drömmar och se om dem kanske döljer vad det är jag så innerligt vill åt!!

so long! peace out!


utsikt från la bellevue

nu har det gått tre veckor sedan Tunisien!
då tänkter man att också längtan efter detta underbara paradis skulle lägga sig men icke!
allt som hände, folket, värmen, medinan och framförallt dem färska mandlarna är ständigt i mina tankar!
jag mår dåligt av att sitta här i Sverige o bara vänta! men vad väntar jag på? ett jobb? en pojkvän? en ny översvämning? bättre tider?
jag vet inte!!
kanske är det så att jag väntar på att äntligen få åka tillbaka! höra mitt namn ropas, få ett nytt armband om handleden, dricka billigt Ugni Blanc, och gå på stranden i natten tillsammans med katter som suktar efter fisken som efter dagens fångst lämnats kvar! vakna på morgonen till minaretets böner och känna vilken underbar dag som väntar en!
jag vill inte leva i ett land där tiden betyder allt! där pengarna tar övertag och folk är allt för stressade för att sätta sig ner och prata med främlingar! och framförallt vill jag inte leva i ett land där man inte kan säga vad man tycker om folk och vad man är bra på! varför ska vi styras av en jävla Jante-lag? 
sist men inte minst! jag vill slippa det svenska vädret!!!

Ta mig tillbaka innan jag förgås av denna tryckande stelhet, leda och Tidspessimism!




utsikt från la bellevue





då var det slut...

örjan

nu är veckan slut...och så tre underbara år!
efter att ha umgåtts, med 25 personer nästan varje dag i tre år o sedan helt plötsligt kanske aldrig träffa dem igen känns som en klump i min hals!
man har älskat och man har hatat men vissa människor kommer alltid finnas i mina tankar! ni är ack för vackra för att glömmas!

Sprang ut i torsdags till ljudet av mina följeslagares glada rop och sång! en dag då jag verkligen kom underfund med hur mycket jag har ändrats på dem här tre åren, (särskilt när krister kom med brevet jag skrev som gröngöling i ettan) även hur mycket jag älskar vissa människor! jag känner en sådan ömhet för mina likar i klassen att det gör ont!

Igår, lördag, gick vi på bal! ack min dag vad roligt det var! att få klä upp sig och ännu bättre att få se mina vänner i deras esse. en kväll värd att minnas och tro mig, det kommer jag verkligen!

nu sätter jag mina förhoppningar till folket med vännerböckerna att ni tar tag i mina önskningar och fixar en klassträff så att jag får träffa er igen och känna hur mycket jag håller av er! ni är värda att hedras!
tack för dem här 3 underbara åren! ni är underbarast!
EsMk3 för evigt! ♥