Don't know why..

Jag sitter här med ett glas vin och är nöjd med hur livet utvecklas!
Idag har det återigen varit marknad i vår lilla stad. Den blir sämre och sämre för varje år men tja..Barnen har väl kul iaf och man kan ju oftast göra ett tidningsfynd, Wendy 1993 eller liknande.

Snart har jag balanserat upp mitt rum också så det ser bra ut. Känslan av förändring är underbar!

Jag tror till och med att jag kan ha beslutat mig för vilken utbildning jag vill ägna några år av mitt liv åt också! Allt faller på sin plats.

Men vem vet, om några månader kanske jag tänker helt annorlunda!


jag och mina tomrum

jag har ett tomrum att fylla!
inte det vanliga tomrummet i kroppen utan ett nytt på mitt rum där tv:n stod. vill inte ha den längre! Jag tycker det känns som jag sover sämre och sitter ändå inte där upp på dagarna så det känns onödigt.
Men vad ska jag göra med mitt hål? funderat på ett ta bort hela den hylldelen och ställa dit något annat men vad? var ute på vår vind (en våning fullproppade med det mesta) men nja..det gav inte det resultat jag sökte!
hyllan ska nog ner i vilket fall som helst..

jag känner mig redo för något eget! tror jag behöver det för att balansera upp mitt inre.

peace out

på svensk mark

hemkommen precis från danmark. puh vilken pärs! dem kan ju inte skylta ordentligt någonstans där men vi klarade oss i stortsett helskinnade, förutom "brogrejen" var det småsaker.

jag och annika smälte snabbit in i den danska gargongen då vi är väldigt anpassliga varelser. vi tog till ord som "vand" och "vaske" och klarade oss på det stora hela perfekt. det var dock dyrare än vi trott men det löste vi på olika sätt.
Utanför kolding på en camping träffade vi några tyskar som var väldans trevliga. dem såg till att vi inte svalt eller törstade den tid vi spenderade med dem. som tack sjöng vi nationalsången för dem.
mellan Århus och Randers låg vi jämte några polacker, dem verkade trevliga och hade mysiga tröjor.
Bonbonland var em glad överraskning med söta karusellförare, dock missade vi bäverrafting och det grämer oss än idag.

idag för några timmar sedan var vi i skagen och samsades om haven med skolklasser och hundar. det var fint och häftigt men blåste en massa.

på det stora hela var det en fin tid med mycket snusk, skratt och upplevelser men som sagt:
"vi är här för att trivas"

OBS (för er som bryr er): På måndag börjar slitet i gjuteriet igen! jag är full av förväntan!!:D

jag har en fluga i hjärnan!

jag har blivit ett plåster...på min dator!
sitter i stort sett all min lediga tid vid datorn. kollar runt, går in på facebook, min blogg, bilddagboken, facebook, elles blogg, aftonbladet, bildagboken, elles blogg, resedagboken, rosa bussarna och så börjar det om igen.
no life!
jag vill inte ha det såhär men ändå så blir det så. det är som en ond cirekel som man inte kan ta sig ut om ingen kommer med ett bättre förslag, vilket i stort sett är vad som helst.
jag är trött på att bara sitta här!

idag flög en fluga in i mitt öga. en sån liten söt sak. den kom aldrig ut. försökte med alla krafter att ta ut den lilla rackaren men han/hon försvann bara mer och mer uppåt tills den var förbi ögonlocket och inne i huvudet.
bara den inte var någon liten smittfluga så är allt lugnt!

låt oss sluta tala i gåtor, så förstår vi nog lite bättre vad den andra vill!

kärlek och respekt


Kunde inte sagt det bättre själv!

just say no

hjälpen öppnar

folk är galna!!

Åkte idag till Erikshjälpen för att se om jag kunde göra något fynd. Ej påläst som jag var trodde jag att det öppnade klockan tio(jag åkte dit vid ett). Så när jag styrde in Alice på parkeringen möttes jag av en fasansfull syn. Överallt stod bilar, folk trängdes i en massiv klump utanför dörrarna och stirrade argsint på sina medmänniskor *rör du mina fynd är åker du ambulans härifrån*. När dörrarna väl öppnades rasade massan in och slet åt sig allt dem kom åt. Vassa armbågar flög från alla höll och galenskap lyste i var människas öga. Jag lyckades med nöd och näppe få tag i ett litet stränginstrument (namnet är som bortblåst i skrivandets stund). Glad gick jag sedan runt och underhåll dem som ville lyssna på mitt "änglaspel".

Men för att återgå:
Jag har aldrig varit med om något liknande. Visst har man hört talas om liknande klumpar men aldrig har jag själv iaktagit detta brutala skådespel. Jag åkte därifrån chockad men med ett stort leende på läpparna!

Äntligen!!

Solen har till slut visat sig och jag njuter till fullo (förutom den präktiga brännan jag fått på min rygg).

Igår var det en helt perfekt sommar dag, då Annik och Sandra hämtade mig för att sedan ta oss ut till deras sommarstuga. Väl där kommer systrarna på att nyckeln är kvar i stan men i det ögonblicket är vi allt för lata för att bry oss Så vi lägger oss och solar innan vi slänger oss i plurret, eller två av oss slänger oss den tredje är allt för mogen fär sådan barnslighet.
Sen tar jag och annik oss i kragen och rattar in till staden där vi går bärsärkargång i familjen fredrikssons matföråd. Fullproppade med matvaror åker vi tillbaka och lotsar ingrid rätt och sedan lagar vi en utsökt pyttipanna.
Sen tar vi det piano i trädgården innan vi återigen hoppar i sjön. den här gången med en vindsurfingbräda. Där ligger vi sedan och betraktar livet från den ljusa sidan innan vi tar oss upp och fikar lite.
Efter ett tag bär det åter igen in till stan där vi möter upp med evelina och handlar pizzaingredienser.
Väl tillbaka i stugan bakas det för fulla muggar och pizzan blir utsökt.
Kvällen avslutades med dipp och "kategorispelet"
En underbar dag med andra ord!

Idag var nog det mest spännande när sirenerna ljöd utanför! Två brandbilar rusade förbi och mor och dotter blev som galna! Kastade sig in i bilen för att söka misär. Väl på plats verkade det vara falsklarm och vi rattade besvikna hem.

Kärlek och respekt

[..]

"så många människor omkring mig..."

men ändå kan känslan av att vara ensammast i världen infinna sig.

..det är konstigt


ett mästerverk!

efter att nästan slitit mitt hår över saknaden av en simpsonsintresserad biopartner parades jag idag ihop med veronica och vi traskade glada i sinnet in i metropols lokaler. där möttes vi av samma kvinna som alltid men däremot en helt ny herre vid biljettrivningen. vi slog oss ner och jag började käka mina rispuffar (visste ni att om man tappar dem på golvet hörs inte ett smack). när påsen börjar sina ger jag den till vewe och sitter och tittar på folk samtidigt som min partner berättar om sin vilda helg. (jag har aldrig vilda helger)
snart fylls salen upp och ridån dras åt sidan. It's time!!
filmen var helt underbar! jag njöt varenda minut. inte det bästa men ack så fint. detaljerna var oslagbara. dem hade med en massa små detaljer från avsnitt som gått för flera år sedan. *suck* (<--lycka)

jag är nöjd!

nu är det
endast fyra dagar kvar av hårt arbete i apladalen
endast en natt kvar tills jag träffar emma
endast en och en halv vecka kvar till jag och annik åker till danmark
endast tre månader och 16 dagar kvar till afrika

oh and for everyone who cares. jag är nu tv-lös och trivs underbart!

kärlek till alla