en av mina drömmar
"I don't need your money and I do not need a man.."
så lyder en textrad i en låt jag lyssnar på i skrivandets stund.
Trodde kanske det var så men efter att idag har läst lite artiklar i SOLO (ja jag tycker den kan vara rätt underhållande) har jag kommit på att så är det verkligen inte.
Jag vill bli hemmafru!
det lät så härligt och fritt. han får oroa sig för pengarna så oroar jag mig för att jag idag inte kan gå till stranden för det är regn så då blir det istället en långlunch inomhus med goda vänner.
nä, men ärligt. jag skulle gärna vara hemma och ta det lugnt och bara njuta av friheten.
speciellt en kvinna i artikeln hade det jätteskönt. för det första bodde dem i Miami (alltså konstant sol typ), under orkansäsongen åkte dem runt i världen och hem till sverige, hon hade städerskor (eller det stod inte men jag utgår från det eftersom hon hade nanny till sitt barn när hon ändå går hemma hela dagen), och hon trivdes så sjukt bra med att vara hemmafru. slipper man städa och har en massa vänner som man kan umgås med så låter det helt underbart!
man kan ju vara det i några år iaf och sedan kan man ju öppna ett eget café!
fast allt detta är då om jag inte lyckas med att bli musikalartist och träffar en trevlig man med en massa pengar. för gudarna ska veta att ska jag bli hemmafru vill jag bli det i lyx med värme omkring mig och inte i ett kallt och regnigt värnamo.
annars är det en trevlig stad tycker jag.
så blir jag varken hemmafru/lyxhustru eller musikalartist ska jag stanna här och öppna ett café. om jag nu inte flyttar till Tunisien föresten. den som lever får se heter det ju.