en till sak att göra!
| jag ska baske mig jobba på cirkus!!! någonstans mellan mina upplevelser av världen! en barndomsdröm som Måste gå i uppfyllelse! fast eftersom jag inte hår några speciella talanger så är jag gärna djurskötare eller nåt liknande. men just stunderna efter föreställningar och på kvällar när man ska stanna kvar på ett ställe! hur underbart verkar det inte att sitta där på en "elefanttämjar-pall" och dricka rödtjut eller liknande i sällskap av en massa duktiga akrobater och clowner och höra djurens läten på avstånd. kanske har en romantisk bild av det hela men jag vill upptäcka om det är så underbart som jag tänker mig! |
Grattis!!!
| Idag är det den 28:e april, vilket resulterar i att min pappa fyller år. hela 53 år!! han är ingen tonåring längre utan har kommit in i vuxenvärlden! för att fira detta ordnade värnamo stad en marknad som vi var ute på för att se om det var något som kittlade våra sinnen. Resultat: lagerblad, chilipeppar och Harrisha tre bamsetidningar och en Kalle Anka en mascara och en eyeliner allt detta köpte jag förstås, men ändå! nu för en stund sedan var vi på Lilla Krogen och firade hans nyvunna ålder. det var som vanligt gott och jag såg en gammal vän men gömde ansiktet och hoppades på att han inte skulle känna igen mig för att undvika jobbigt kallprat! typiskt småstad men jag orkade verkligen inte! Mina getter och får har återigen intagit apladalen och imorgon ska jag göra ett litet besök innan jag beger mig till cirkusen med jenni! inte långt kvar nu!!! kärlek och respekt |
mina musikaliska män!
han må ha en böjelse för barn och kan inte acceptera sitt ursprungliga utseende men jiss vad människan kan sjunga alltså!
lyssnar just nu på "man in the mirror" och förundras över denna människas röst.
när han pratar låter han...eh..ja inte riktigt äkta men det är en helt annan sak när diafragman börjar arbeta.
nu när vi ända är på spåret så fortsätter jag med en annan stor man!
Stevie wonder! ojojoj...ännu en av dem gamla talangerna som får hela kroppen att rysa när han sjunger. att mannen sedan är blind och inte ser ett smack när han flyger över pianot med fingrarna gör honom bara mer fantastisk.
sist vill jag bara ägna en stund åt den mest fantastiska artist jag hitills stött på, Cat Stevens/Yusuf Islam!!
så fort han kommer på tal växer ett litet leende på mina läppar och jag njuter! hans röst, texter...livsfilosofi!
när hans musik spelas blir jag hel på något sätt. det låter så extremt "jag är så härlig och egen"-wannabe men det är verkligen dem känslorna som kommer fram. jag blir glad och tillfreds med tillvaron.
denna vackra människa med sånger som guld!
jag sa kanske att Cat var sist men jag vill lägga till en person till!
Lennart Westberg, min morfar! han var en jätteduktig musiker men också en väldigt bra människa och morfar.
han hade en speciell spelstil som jag kan känna igen när som.
det var han som fick mig att våga sjunga inför människor. när han levde var det bara familjen visserligen men det var där det började. jag har aldrig gillat att visa upp något jag gjort för min familj. varför vet jag inte...men sjunga har jag inget problem med.
skulle någon ur min familj nu läsa detta skulle dem antagligen säga "nej men emelie...det var i kören du började" och tankarna skulle gå att nu vill hon bara vara som Ante. men det är verkligen inte så! bara för att han hade mer gemensamma saker med morfar betyder inte det att jag inte fick lika mycket inspiration och kände en enorm tillgivenhet för honom. Men det är det ingen som ens tror. Jag kom ihåg samma dag han dog, vi var i rummet med honom, vi var alla ledsna och jag grät så mycket att jag knappt kunde se genom tårarna men ingen tog någon notis om mig för så fort Ante kom var det han det var synd om och han hade ju förlorat sin morfar...men jag då!?! jag stod i ett hörn och blev tröstad av en kvinna som inte tillhörde familjen och som efter en stund såg att jag stod själv och kom fram och kramade mig. jag hade också förlorat min morfar. även om vi inte spelade piano ihop eller åkte till Mc donalds så var han alldeles speciell för mig. jag älskar honom så mycket och saknar varje dag utan honom.
men jag har inte hans pianogener så därför betyder inte min sorg lika mycket för mina nära och kära!
jo...
| |
hon är så bra!!! min älskade
| STOR eloge till Elle...stolt som tuppen över vad hon har åstadkommit! det är svårt men hon gjorde det galant. white chick är så sjukt underskattad! "Making my way downtown..." och ja dalli, jag ser att det snöar även idag!! .....friend .....ver peace out |
ett år äldre
idag vaknade jag av sömnsvårigheter och en huvudvärk.
sen lite kort därefter dök det upp två personer som skrålade för glatta livet.
med sig hade dem lite presenter som jag tackade och tog emot för att sedan försöka sova vidare vilket gick kass så då åkte tv:n på i ett desperat försök att hitta barnprogram men tydligen tycker världen att jag nu är för gammal för det för alla roliga barnprogram lös med sin frånvaro.
kläddde på mig och tänkte baka en kaka till senare då jag plötsligt kommer på att jag inte köpt en blomma till mormor och åker i panikfart till blomsterlandet och beger mig sedan till det eftertraktade målet med hela 20-fyllandet! SYSTEMET!!! ojoj...vilken känsla att få gå där och helt lagligt köpa vad jag ville.
så fort dörrarna öppnades sprack mitt ansikte upp i ett lyckligt leende och jag vandrade som på moln. samtidigt gnagde en oro i mig att kvinnan i kassan kanske inte skulle be om leg och att allt då skulle varit förgäves, men icke...på sytemet blir man inte missnöjd! Damen både frågade efter leg och gratulerade. tackar!
har nu ikväll spenderat min tid med Elle som bjöd mig på restaurang och sedan sitt trevliga sällskap...tyvärr blev besvikelsen stor när vi i godan ro sitter och tittar ut och märker att det faller något från himlen. SNÖ!!!
ännu värre blir det när Dalli så vänligt påpekar att det snöar med ett hånskratt (sms-form men jag anade hånskrattet i "haha")
jag vägrar acceptera detta på min födelsedag!!!!!!
nu har dumheterna slutat i alla fall och jag vill inte veta av något liknande förren i november när jag ändå åker till afrika och slipper se det...så i januari ska jag välkomna snön med ett leende men inte dessförinnan.
Tack för alla fina grattulationer (men gud, hur stavas det?)
kärlek och respekt
söndag
| i fredags fick jag äntligen höra "Emily". en låt som böna pratat om, och jag måste erkänna att den var himla bra! jag var självklart tvungen att hitta den och har nu lyssnat på den i två dagar! det kanske låter lite självälskande eftersom dem sjunger mitt namn (dock ej likadan stavelse) men nej...den sätter sig på hjärnan helt enkelt och är riktigt bra! imorgon börjar jag på mitt nya jobb! jag är rädd och misstänksam, hoppas på det bästa samtidigt som jag inte gör det! jag vill trivas där för att må bra och inte känna att det är jobbigt att gå till jobbet, samtidigt vill jag inte trivas där för att jag vet att jag inte kommer stanna länge och jag vill inte råka ut för fler tråkiga uppbrott, det finns också ett hopp inom mig att mitt gamla jobb behöver folk igen och att jag ska skickas tillbaka. låter lite patetiskt och kan tyckas att jag ska sluta bry mig men jag är alltid sån. svårt att släppa saker jag gillar. jag förstår mig inte på vissa människor som bara kan stänga av sina känslor. det är för mig helt omöjligt. visst jag kan le när jag är arg och sådana saker men blir det för känsloladdat så finns det inte en chans i världen att jag kan trycka undan mina känslor och spela någon slags roll. inte på en gång iaf! jag måste få min tid på mig att tänka, gråta, skrika, förbanna eller vara överlycklig för att sedan isf klistra på en min för att göra någon annan glad!?! påsken ser ut att bli okej ändå! kärlek och respekt |